Artist and photographer

När Umeåkonstnären Johannes Samuelssons mamma dog samtidigt som han själv fick barn blev Norrlands universitetssjukhus (Nus) ett andra vardagsrum för honom. Han sökte då tröst i den offentliga konsten på sjukhuset. Promenaderna i sjukhusets korridorer mynnade ut i bokprojektet ”Konsten bakom” som med stöd av Konstnärsnämnden och Stiftelsen Längmanska kulturfonden ska publiceras under 2020.

I UTSTÄLLNINGEN på Galleri Alva lyfter Johannes fram tre undanskymda konstverk på Nus, ”Hav”, ”Jord” och ”Himmel”. Konstverken är gjorda av fyra medlemmar från Robertsforsgruppen, en konstellation konsthantverkare och konstnärer som lockats till Robertsfors under 70-talet av den träälskande ”Robertsforsambassadören” Erik ”Jonscha” Johansson. En av hans många idéer var att använda konsthantverket i kampen mot avfolkningen av Robertsfors och Bygdeå kommun.

Med fotografi, tidningsartiklar, en installation, guideturer i sjukhusets lokaler och att konstnären själv förlägger sin arbetsplats till galleriet delar av utställningstiden bjuder Johannes Samuelsson in besökaren till sin arbetsprocess. Målet är att skriva den undanskymda konstens historia.

Utställning på Galleri Alva på Norrlands universitetssjukhus 25 okt – 19 nov 2019. Vernissage 25 okt kl. 12.00.
Öppettider: måndag – torsdag kl. 10.00 -16.00, fredag 10.00 – 14.00

Konstvandring under Nus med Johannes Samuelsson, kl. 12.00, 31 okt, 4 nov och 12 nov. Boka plats via Alva Kultur.

Projektet har möjliggjorts med stöd från KONSTNÄRSNÄMNDEN.

————————

In English

In an interview with Indian photographer and environmental activist Ravi Agawal in the book View India, he reflects on the fact that photographing has become so easy today because technology is no longer an obstacle:

”I was (…) interested in investigating what meant that everybody (and nobody) is a photographer. I saw that people were developing their consistent language of works. When one does that, one has a right to be called an artist. One is not a casual Instagrammer. People are of course trying to make sense of Instagram, but that is another story. ”1 

The interview was made in conjunction with Ravi Agawal curating the exhibition Intimate Documents with young Indian photographers at the Serendipity festival in Goa in December 2018. For his part, the exhibition was also a way to investigate which issues interest the future generation’s practitioners and how they work – a curiosity which one obviously shares if one works with higher education in photography. What I am particularly drawn to in Agawal’s answer is that he makes a clear distinction between, on the one hand, only taking and circulating pictures and, on the other hand, developing an elaborate expression or language. He does not say that social media does not matter – far from it – but that its purpose, context and expectations are other than within art. The difference that he identifies and thinks is central is that the art images have a function that extends beyond merely being manifestations and information in an ongoing flow. When he speaks of an elaborate language, I perceive that it is something more and different than the question of a recognizable style. Rather, it aims at the photographer’s work portraying compelling experiences, thoughts and ideas, as well as accommodating an ability to resist conventional ideas and circumstances. If the images have a particular language, then it is from these qualities that the style or expression emerges. 

A nearby example of a photographer using his medium in such a way is Johannes Samuelsson. He published the book Bärtider (2019) at the end of March. Johannes attended the School of Photography, which in 2012 became a part of the Valand Academy, and his degree project was the book Att skriva ett modernt äventyr (2010).  Between these projects, he has produced two works with a strong activist and social orientation; Korvkriget, about and with the hot dog salesman Helmer and his struggle against the municipality for the right to choose how his hot dog carriage should be designed, and Apberget, which is about the political twists and turns around the transformation of a public space in central Umeå. Bärtider is the result of a long and close collaboration with two cultural geographers and, as stated in the introduction, ”a photographer’s gaze on the Swedish and the global market for wild berries”. Johannes uses his photographic skills – like his fellow student Kerstin Hamilton, who is now a doctoral student at the Valand Academy – as a working method and instrument in an interdisciplinary research project. The question is what the photographer’s gaze contributes with? Looking at how Johannes’s images and texts interact, the answer is that the photographic gaze here lies in the ability to depict the seemingly insignificant – but in fact significant – details. Together, the images and texts create links and visualize economic and social structures that interfere with the local, national and global. They are structures and events that affect the lives of individuals and groups in a radical way, but also nature and the ecosystem. Particularly striking is that there is not a single person depicted so that her face is visible. Because portraits are often used to create identification and intimacy, it is fascinating that facelessness makes the work even more acute.     

But Bärtider also shows that ”the photographer’s gaze” holds more than the eye that looks through the viewfinder, or on the screen, and delimits the subject before the picture is taken; to then carefully edit the material. It is also about the gaze on the situation and the ability to work in different contexts – something photographers have always done and to a large extent still do. It is this critical attention and multifunctionality that the Master’s program in photography strives for students to conquer.   

Notes 

1. The interview is by Niclas Östlind and the book View India

En bok om den norrländska bärbranschen

Köp den här

Aktuella recensioner

19 april
Dagens Nyheter
”Encounters” vid Hasselblad center

 

”Säreget för Johannes Samuelssons konstnärskap är hur han återkommande kastar ett socialrealistiskt ljus över de närapå surrealistiska arbetsförhållanden som människor ibland underkastas.”

26 februari
Göteborgs-Posten
”Encounters” vid Hasselblad center

”I den Umeåbaserade fotografen Johannes Samuelssons svit ”Bärtider”(2018) uppmärksammas de thailändska arbetare som vistas i Norrland under bärsäsongen. De syns sällan i städerna, utan övernattar i ruckliga ödehus på glesbygden. När vi diskuterar arbetarklass, glömmer vi ofta att prata om dessa personer som är en del av den nya globala ordningen. De förblir i hög grad hemliga. Bilderna fångar deras utanförskap genom att gestalta deras frånvaro. I de fall människor förekommer, är ansiktena bortvända eller skylda. Serien är en sorglig påminnelse om hur utbytbara dessa människor är på arbetsmarknaden, något som illustreras genom deras anonymitet. I Samuelssons verk finns det ingen fast mark att stå på, ändå är hans blick saklig.

Dokumentärt och experimentellt

Liksom Samuelsson uppvisar Bára Kristindóttirs arbeten ett socialt engagemang och hon har likaså valt att följa personer som har påverkats av globaliseringen. I detta fall är det frågan om arbetskraft som har kommit att bli överflödig, då den inte har mött utvecklingens krav. Mellan 2013 och 2017 besökte hon en liten nedläggningshotad fabrik utanför Reykjavik. Ett par porträtt av två gamla män – de sista som fanns kvar – är representerade men överlag är det finstämda stillebenstudier som Kristindóttir har ägnat sig åt. Den kyliga nerven som gör Samuelssons produktion så stark, saknas i dessa stämningsfulla fotografier.”

/Sara Arvidsson GP, 24 feb 2019″