“Efter förra veckans avslöjanden om att tjänstemän på kommunen sedan länge pratat med handlare om att riva Apberget är jag spänd när jag kliver in i Studion på Folkets hus. Det är söndag den 17 november och dags för ”medborgardialog” om Rådhusesplanaden i form av en kreativ workshop.
Med ett överpedagogiskt anslag lyckas den inhyrda konsulten från kommunikationsbyrån Pondus tillika kvällens konfrencier omedelbart skapa en stämning som påminner om TV-programmet The Office. Lite längre fram under kvällen säger en person från publiken högt: ”Det känns nästan som att vi sitter här som en skolklass som ska göra ett grupparbete som fröken sen ska samla in”. Men innan dessa ord yttras så presenterar den anlitade arkitekten inspirationsbilder från Barcelona, Palma de Mallorca, Rom, Bangkok, New York, Berlin och Köpenhamn. Jag känner igen många av exemplen från andra arkitekters föreläsningar. Det är nästan som att det gått inflation i en viss sorts powerpoints. Han pratar om multifunktionella platser, tillgänglighet, om att kunna vila i staden och om att vi som deltar ikväll ska inta ett örnperspektiv. Han säger inget om torghandel, beständiga platser, politik eller demokratiska ytor. När han pratar om Umeå visar han bilder på uppsprucken havsis från kvarken. Han visar på träd i snöskrud och säger att hans inspiration kommer från naturen. Att har varit anställd sedan i februari är svårt att se. Vad vet han egentligen om staden Umeå?
Sen ska vi svara på frågor om vad vi vill göra på Apberget och vad som hindrar oss från att göra saker där. Jag är ärlig och plitar ner att jag vill ha tillbaks Apberget. En journalist från VK intervjuar oss vid vårt bord varpå en person från kommunen närmar sig. Hon säger till journalisten att ett bord lite längre bort har väldigt intressanta idéer. Min egen misstänksamhet blir inte mindre när jag inser att det rekommenderade bordet är det enda bord som inte vill ha kvar Apberget. Sen ska vi svara på samma frågor utifrån en fiktiv på förhand given person. Jag blir: ”Björn, 54 år. SYSSELSÄTTNING: Driver ett café utmed Rådhusesplanaden. BOR: Villa i Sävar, strax norr om Umeå. SITUATION: Björn kör bil till jobbet. Han har en del ärenden att utföra och möten att gå på innan hans café öppnar för dagen.” Men det blir inte så. Ingen i publiken vill vara med på rollspelet. Istället ber vi i publiken tjänstemän och politiker komma fram till scenen för en utfrågning. Här vänder spektaklet från att vara förnedrande och farsartad till att bli intressant och kanske också konstruktivt. Otroligt många bra, kritiska och intressanta kommentarer och frågor från publiken. Vissa bra svar från politiker, vissa naiva svar från politiker, vissa partipolitiska utspel från politiker inramat av diplomatiska svar från tjänstemän. Efter grillningen sätter sig Andreas Lundgren(S) och Anders Jonsson(C) vid det bord där jag, tre studenter från Arkitekthögskolan och Umeås förre stadsarkitekt, Hans Åkerlind, sitter. Fler personer samlas runt bordet. Politikerna uttrycker en oro för att Rådhusesplanaden ska hamna i skugga bakom Apberget. Att folk inte ska hitta dit. Vi försöker förklara att Apberget var en fungerande plats och om den flyttas tappar platsen sin funktion. Förbi passerar det mest människor i Umeå och där sitter man i ögonhöjd med de gående. Det är en av de soligaste platserna vid torget och en perfekt plats att tala på. Det är en demokratisk plats för alla. En plats där stora och små grupper kan befinna sig. Framför allt är det en gratis och inkluderande plats i centrala Umeå. Vi säger att det handlar om vem man bygger staden för och hur man ser på Umeåborna. Alla kan inte och vill inte vara konsumenter jämt. Hans Åkerlind tillägger: ”man tröttnar på en fin utsikt men aldrig på att titta på människor.”
Politikerna lovar att de ska samla ihop resten av Tekniska nämnden till ett nytt möte. På väg hem tänker jag på att det nog är bra om politiker och umeåbor kringgår tjänstemännens medborgardialogverktyg. I alla fall denna gång.”