Bärbranschen är så komplicerad att Johannes Samuelsson var tvungen att skriva en bok för att sätta punkt – men vill ändå fortsätta jobba med ämnet.
Lars Böhlin
15/4 2019 Västerbottens Kuriren
Genom åren har det skrivits en hel del om de thailändare som kommer till Sverige för att plocka bär. Fast konstnären Johannes Samuelsson tycker att en del av det som pågår döljs av exotism och känslor.
– Det finns mycket nostalgi kring bärplockning som döljer det riktiga arbetet. Bärplockning och bär anses vara något sunt. Det är något vi har gjort historiskt och jag tillhör den första generationen som inte plockat bär för att göra sylt.
Johannes Samuelsson menar att det här är en bransch som är intressant eftersom den gör råvarukedjan tydlig.
– Ofta har kedjorna flyttats till andra länder, vi ser oftast inte arbetet, men i bärindustrin har man flyttat tredje landets arbetskraft hit på grund av att man inte kan flytta bären.
Johannes Samuelsson börjadefotografera plockarna 2012 då han följde forskarna Madeleine Eriksson och Aina Tollefsen. Tanken var att de tre skulle göra en gemensam bok men det blev inte av. När Johannes i stället fick möjlighet att ställa ut sina foton i Göteborg ledde det att han skulle skriva texter till utställningen, och de blev allt längre och till slut insåg han att han håller på med en bok.
– Jag höll på så länge och ville bli klar och det finns inget bättre tillfälle för en konstnär att bli klar än en utställning, då har man sitt sammanhang och sina bilder. Om jag skaffat ett bokförlag hade jag fått många fördelar men då hade boken kommit ut efter utställningen, och då måste jag sätta i gång med något annat.
Resultatet blev alltså Bärtider, en bok som han gett ut själv och som har releasefest på onsdag kväll på Västerbottens museum.
Sätter du punkt för bärprojektet nu?
– Bara för det här projektet, men jag har planer på att fortsätta med nya studiebesök.
I det fortsattaarbetet har han flera olika vinklar han är intresserad av.
– Grejen med bärbranschen är att man tjänar bra på att skeppa bären utomlands där de blir en del av hälsokostbranschen, speciellt blåbären. Det är som med gruvor och skogen, det skapas inte många arbetstillfällen här, så då är jag intresserad av de som ändå gör något.
Johannes Samuelsson understryker att boken inte har en klar slutsats. Den spretar. Han berättar om bärindustrins komplexitet och de ekonomiska omständigheterna för bärplockarna. År 2013 ledde det till att thailändska plockare strejkade i protest mot förhållandena men effekterna blev inte så tydliga, förutom att Migrationsverket blev strängare i sin bedömningar.
När Johannes Samuelssonsenare besökte plockarna i Thailand var det tydligt att de inte var så intresserade av att dra upp det igen.
– Vi svenskar ville prata om kampen, men samtalet gled snabbt över i roliga minnen från skogen och jag insåg att de orkade inte prata om det här. Jag förstod att det krävs mycket för att en thailändska bärplockare ska gå ut i strejk men de tyckte det var kul att vi kom så det blev som en glad återförening.