Bärtider
Med utgångspunkt i en bärplockarstrejk, som utspelade sig i Umeå under hösten 2013, och platsen, samhället, Fredrika, bärplockningsnav i Västerbotten, har jag tillsammans med kulturgeograferna Aina Tollefsen och Madeleine Eriksson följt trådar inom bärindustrin. Fokus har legat på råvarukedjan och på plockarnas situation, den disciplinering de utsätts för och det motstånd de gör. Det är en oregelbunden fotografisk undersökning som pågått sedan början av 2012. I boken Bärtider, publicerad våren 2019, redovisar jag det fotografiska materialet med texter som beskriver och reflekterar över vårt fältarbete. Det är en utsaga om min region, dess samtidshistoria och den väv av globala relationer som vi alltid befinner oss i.
Med stöd av Hasselblad foundation and Kungliga Skytteanska Samfundet.
”Hösten 2013 rullar ett antal minibussar fyllda med strejkande bärplockare in i Umeå. Bussarna parkerar på en grusparkering intill fackförbundet Kommunals lokaler. På en av minibussarna, som jag fotograferar, står att läsa med stora blåa bokstäver ”Thailand!” och ”vi vill ha hjälp”.
Enligt bärplockarna själva har de inte fått någon lön på hela sommaren. När de till slut börjar ställa frågor kring detta så anklagades några av dem för att ha sålt bär till ett annat bäruppköp. Ett anslag sattes upp med följande lydelse:
”Vi frånsäger oss allt ansvar för era lån och pengar, eftersom ni har brutit mot kontraket.”
Panik utbröt i Hällnäs och strejk var ett faktum.”
Press
Bärbranschen är så komplicerad att Johannes Samuelsson var tvungen att skriva en bok för att sätta punkt – men vill ändå fortsätta jobba med ämnet.
Lars Böhlin
Genom åren har det skrivits en hel del om de thailändare som kommer till Sverige för att plocka bär. Fast konstnären Johannes Samuelsson tycker att en del av det som pågår döljs av exotism och känslor.
– Det finns mycket nostalgi kring bärplockning som döljer det riktiga arbetet. Bärplockning och bär anses vara något sunt. Det är något vi har gjort historiskt och jag tillhör den första generationen som inte plockat bär för att göra sylt.
Johannes Samuelsson menar att det här är en bransch som är intressant eftersom den gör råvarukedjan tydlig.
– Ofta har kedjorna flyttats till andra länder, vi ser oftast inte arbetet, men i bärindustrin har man flyttat tredje landets arbetskraft hit på grund av att man inte kan flytta bären.
Johannes Samuelsson börjadefotografera plockarna 2012 då han följde forskarna Madeleine Eriksson och Aina Tollefsen. Tanken var att de tre skulle göra en gemensam bok men det blev inte av. När Johannes i stället fick möjlighet att ställa ut sina foton i Göteborg ledde det att han skulle skriva texter till utställningen, och de blev allt längre och till slut insåg han att han håller på med en bok.
– Jag höll på så länge och ville bli klar och det finns inget bättre tillfälle för en konstnär att bli klar än en utställning, då har man sitt sammanhang och sina bilder. Om jag skaffat ett bokförlag hade jag fått många fördelar men då hade boken kommit ut efter utställningen, och då måste jag sätta i gång med något annat.
Resultatet blev alltså Bärtider, en bok som han gett ut själv och som har releasefest på onsdag kväll på Västerbottens museum.
Sätter du punkt för bärprojektet nu?
– Bara för det här projektet, men jag har planer på att fortsätta med nya studiebesök.
I det fortsattaarbetet har han flera olika vinklar han är intresserad av.
– Grejen med bärbranschen är att man tjänar bra på att skeppa bären utomlands där de blir en del av hälsokostbranschen, speciellt blåbären. Det är som med gruvor och skogen, det skapas inte många arbetstillfällen här, så då är jag intresserad av de som ändå gör något.
Johannes Samuelsson understryker att boken inte har en klar slutsats. Den spretar. Han berättar om bärindustrins komplexitet och de ekonomiska omständigheterna för bärplockarna. År 2013 ledde det till att thailändska plockare strejkade i protest mot förhållandena men effekterna blev inte så tydliga, förutom att Migrationsverket blev strängare i sin bedömningar.
När Johannes Samuelssonsenare besökte plockarna i Thailand var det tydligt att de inte var så intresserade av att dra upp det igen.
– Vi svenskar ville prata om kampen, men samtalet gled snabbt över i roliga minnen från skogen och jag insåg att de orkade inte prata om det här. Jag förstod att det krävs mycket för att en thailändska bärplockare ska gå ut i strejk men de tyckte det var kul att vi kom så det blev som en glad återförening.
Text:
Charlotta Hedberg, Madeleine Eriksson och Aina Tollefsen
Foto: Johannes Samuelsson
Att äta svenska bär, liksom att plocka dem, anses vara naturligt, ekologiskt och hälsosamt. Men trots den rikliga förekomsten av bär i våra skogar består de bärbaserade produkter du hittar i svensk handel sällan av lokal råvara. De flesta svenska skogsbär skeppas istället till Kina, utan att möta några svenska konsumenter. Sverige är, tillsammans med Finland, den främsta leverantören av vilda bär till världsmarknaden för hälso- och livsmedelsingredienser och blåbärsextrakt, medan den sylt och saft vi köper i affären oftast är baserad på odlade bär från Centraleuropa, Nord- och Sydamerika. För att möta den globala konkurrensen har arbetskraften i Sveriges bärindustri blivit alltmer internationaliserad och beroende av duktiga och erfarna säsongsarbetare som kan plocka enorma volymer bär. Det är alltså inte bara bären som är globaliserade, utan även arbetskraften. Det hårda arbete som ca 5000 thailändska säsongsarbetare utför i år utgör grunden till att det finns en skogsbärsindustri i Sverige, därtill tillkommer ett minst lika stort antal så kallade ”fria plockare” (ofta romer från centraleuropeiska länder) vars arbetsvillkor i stort sett är oreglerade. Sedan 1980-talet har thailändska bärplockare kommit till Sverige för att arbeta. Många av dem känner väl till Sverige, de har sociala nätverk och är väl bevandrade i Norrlands geografi.
Dessa förändrade geografier av produktion och konsumtion har haft stor inverkan på den nutida livsmedelsindustrin. Många studier visar hur ett ojämlikt utbyte av arbete, naturresurser och mark mellan rika och fattiga regioner och nationer har skapats. Årliga variationer i tillgången på bär, stark företagskoncentration, stor omsättning av småföretag och informella aktörer, prispress, låga löner och tufft arbete är det som i stor utsträckning präglar skogsbärsindustrin i norra Sverige och Finland. I år har även värmen, torkan och bränderna tillkommit. Ännu är det svårt att veta vilka konsekvenser det extrema klimatet har fått för migrantarbetarna. Kilopriserna på bär har varit betydligt högre i år jämfört med förra året, men bären mognade sent. Detta kan betyda problem för de bärplockare som arbetar på ackord, där varje ”förlorad plocktimme” i praktiken innebär minskade inkomster. Det är en speciell bransch med särskilda villkor, där det årligen finns frågetecken kring om de som arbetar i branschen ska kunna ”få ihop till lönen”, som samordnaren för Kommunals bärgrupp nyligen uttryckte det (Kommunalarbetaren 2018-08-21), detta trots att arbetarna faktiskt har rätt till en garantilön. Våra studier, liksom rapporter från Swedwatch och Kommunal, har visat att många bärplockare ”avtalar bort” sin garantilön, något som de egentligen inte ska ha möjlighet att göra, eftersom garantilönen är den del av deras tecknade kollektivavtal. Trots detta ställs många plockare de facto inför ett val från sin arbetsgivare om att antingen välja ackordlön eller garantilön. Garantilönen upplevs som alltför låg när alla utgifter är betalda, medan ackordlön (felaktigt) framställs som en chans att tjäna mer och därför upplevs som det enda rimliga alternativet. De avtalade arbetsvillkor för plockarna som ser så bra ut på papper är alltså i vissa fall bara en pappersprodukt, istället råder stress bland plockare gällande oförutsedda utgifter i Sverige, förändrade kilopriser på bär, dålig tillgång på bär i skogen och förändringar i bärföretagens efterfrågan. En svårighet är att plockarnas lön betalas ut i Thailand, vilket gör det svårt att följa upp att den avtalade garantilönen faktiskt betalas ut. Osäkerheten kring att garantilönen betalas ut lär öka vid dåliga bärår, som det vi upplevde i början av sommaren 2018. I en riskfylld bransch, som är beroende av väder och vind, blir det alltså plockarna som får ta de största riskerna, snarare än uppköparna och handeln, som har störst ekonomiska resurser. Här behövs transparens och huvudentreprenörsansvar.
Trots de problem som branschen präglas av visar vår forskning inte att den rätta vägen är att bygga murar gentemot arbetskraftsmigranter. Istället pekar vår forskning mot att arbetet med skogsbären och andra naturresurser behöver uppvärderas. Vi behöver värna om deras kompetens och deras rättigheter och plats som legitima arbetare i Sverige. Samtidigt som arbetet och hela näringen präglas av förändring och osäkerhet råder det inga tvivel om att skogens bär är eftertraktade. Ett ökat kommersiellt intresse för vilda bär i Norra Sveriges periferier har knutit platser och människor till en global bärförsörjningskedja som producerar livsmedels- och hälsoprodukter för världsmarknaden. Skogens bär räknas till de mest hälsosamma produkter som finns och nyare klinisk forskning har visat tydliga hälsoeffekter av speciellt blåbär. Men Sverige och Finland som tillsammans dominerar försäljningen till världsmarknaden bedriver bara råvaruexport, medan förädling, forskning, och produktutveckling sker på annat håll, bland annat vid universitet i Norge, Kina, Japan, Italien och Tyskland. Med tanke på den rikliga råvarutillgången, inte minst i norra Sverige, och de stora framtidsfrågorna om livsmedelsförsörjning, hälsa och nutrition är skogsbären märkligt frånvarande i svenska policysammanhang, såsom den Nya svenska livsmedelsstrategin samt Landsbygdsutredningen. Här finns en stor potential som inte tas tillvara.
Dagens livsmedelssystem är i förändring och utvecklingen inom skogsbärsindustrin bör ses mot bakgrund av de stora ekologiska utmaningar som finns i dagens matproduktion. Forskare och beslutsfattare påpekar behovet av ett integrerat förhållningssätt till mat, där produktion, bearbetning, distribution, inköp, konsumtion, återvinning och minskning av spill kopplas samman. Samhällsvetare har studerat förändringar orsakade av industrialisering och mekanisering av jordbruket, men mindre uppmärksamhet har ägnats åt hållbarhetsproblemen i hela livsmedelsförsörjningskedjan. Det finns en ökad medvetenhet om de oacceptabla sociala och miljömässiga kostnaderna för de storskaliga industriella livsmedelssystemen, med ohälsosamt bearbetad mat, klimat- och hälsokonsekvenser och osäkra förhållanden för arbetare och livsmedelsproducenter över hela systemet. Det är märkligt att just de som jobbar med den livsviktiga maten (odling, bearbetning, distribution, försäljning) har högst risker och lägst inkomster. Utvecklingen under de senaste årtiondena i Sverige visar på två trender i livsmedelsproduktionen; å ena sidan större producenter integrerade i den globala matförsörjningskedjan, och å andra sidan lokala hantverksmässiga producenter som går förbi de stora distributörerna och producerar mervärdesprodukter direkt till konsumenterna. Den senare strategin är både ett resultat av konsumentefterfrågan och växande krav på en ekologiskt hållbar produktion som kan bemöta hälsoproblem, matosäkerhet och klimatförändringar. Denna utveckling gäller också skogsbärsindustrin, där det å ena sidan finns en dominerande volymhandel med råvaran och å andra sidan ett antal små producenter som med små resurser säljer förädlade bärprodukter lokalt eller direkt till konsumenterna. De som arbetar i skogsbärssektorn har rätt till säkra och högt värderade jobb och konsumenterna bör kunna få direkttillgång till hälsosamma skogsbär och även dess förädlingar.