Mackfluenser

Gamla Bibliotekscaféet

Fiket som förlorade sitt bibliotek, 25-12-25.

Ni är fyra år och ni har äntligen hittat varandra. Ni säger att ni är tvillingar och att båda är Elsa. Ni kan peka på allt och skratta åt allt. Alla platser en lekplats. Till och med kullerstenarna vid gamla Rådhuskällaren, till och med trappan vid Rex, till och med regnet. Era pappor står och pratar och ni kommer och berättar om glasbiten ni hittat. Först då vaknar papporna. När du är ensam på stan en lördag eftermiddag med bara din pappa finns det inget att göra. Biblioteket stänger tidigt och även leksaksaffärerna. Kvar är bara entrén till Folkets Hus. Då är stan inte ens en plats. Men ikväll är den det och det är inte stans förtjänst. Men det finns ett undantag.    

 

Innan Väven var detta fik en förlängning av Umeås stadsbibliotek och dess tidningshall, ett kommunalt fik som hyrdes ut. Det var också en sorts scen: ordcafé och föreningsmöten. Det första officiella mötet inför kulturhuvudstadsansökan 2006 skedde här. Ironiskt med tanke på vad som sen skulle hända. Bibliotekscaféet var en del av det stora kulturhus som Vasaplan var byggt som. Kvarteret byggdes innan Bo87 med Folkets Hus, biograf och prisade busshållplatser. Under planeringsfasen tog stadsarkitekt Hans Åkerlind med sig politiker och tjänstepersoner på en rekognoseringsresa till diverse städer i Sverige. En av politikerna argumenterade för att det skulle vara värmeslingor i busshållsplatsernas säten. Han sa ungefär: “Jag stod och frös i väntan på bussen till Holmsund hela min ungdom”. 

30 år senare var det dags att vända staden mot älven och flytta kulturen och de kommunala pengarna från Vasaplan och lotsa besökarna mot älven. Busshållplatsernas värmeslingor försvann, Apberget revs och Bibliotekscaféet blev av med sitt bibliotek. Nu heter fiket Gamla Bibliotekscaféet (enligt hemsidan anno 2025) och är inte längre en scen eller kulturellt nav. Men det finns kvar en stämning som gör att man känner sig välkommen utan att bli uttittad. Sitter det i väggarna? Är det personalen? Är det cafébesökarna som gör det? De kanske aldrig följde med ner till Väven?! 

Men mackorna då? Jag beställer en grillad ”surdegs”toast med olivröra, mozzarella och färskost! Samtidigt ser jag en jätteräkmacka bäras ut. En magnifik skapelse med mycket sallad och grönt och jag känner ett sting av avundsjuka. Men min grillade macka är inte heller dum. Den kommer med en dijonäs, med en helt egen mild smak, och persiljeolja på toppen. En liten sallad med en mjukt sprinklad vinägrett följer också med. Många mackor är gjorda på bröd från Hagabröd men inte denna. ”Surdegsbrödet” gör sitt, även om det är inköpt från en grossist. Brödet är nog samma som det som Rost saluför. Hur som helst vattnas det i munnen på mig igen när jag skriver dessa ord. Det är ett bra betyg. Esther hälsar att chokladbollen var bra!!! Bäst var nog ändå sällskapet! Tack Gamla Bibliotekscaféet för att ni finns!

Mainstreamveg och hundpolicy, 25-12-03.

Hösten 2013 revs Apberget i Umeå centrum och mycket finns att säga om detta men nu nöjer jag mig med att notera att fastighetsägare och handlare runt i kring menade att den centrala talarstolen och trappavsatsen var en ”stoppkloss för handeln”. Då låg Rost i det nya Utopia med lyxvåningar på taket och förmodligen Umeås dyraste kvadratmeterhyra. Nu ligger fiket/restaurangen inte längre i ett A-läge.

Att jag drar upp gammal skåpmat när det är dags för mackprov på Umeås enda helvegetariska fik/restaurang säger nog mer om mig än om Rost. För övrigt sjukt att Umeå som är känd för sin straight edge-rörelse och sina brända Scanbilar bara har ett endaste köttfritt ställe (?!). Det berättar om stadens dubbelnatur och hur effektivt man har kommunicerat en progressiv anda som tyvärr ofta saknas.
Kliver man in på Rost får man dock känslan av att vegetariskt och veganskt är mainstream i denna stad. Vill du läsa livsstilsmagasin eller titta på collage med bilder på kändisar och random ”snygga” urklipp har du kommit rätt. Det är i princip alltid fullt på lunch och jag frågar vad som gör den ”klassiska” fetaostmackan klassisk. Svaret blir att den varit med från starten för 18 år sedan och ska även ha figurerat i en artikel om Umeåmat i någon av lokaltidningarna. Balsamicon har man kokat själv och mackans örtolja är egen blandning. Just detta Levainbröd är dock inköpt från grossist men det bakas annat här. Honungen är säkert lokal. Du hör ju. Det kan inte gå fel när man blandar smält ost med sötma och syrlighet på detta sätt. Ändå tar den tillhörande salladen priset idag. Det är inte brottarportioner vilket passar mig perfekt eftersom jag är en smörgåsinfluenser med höga fettvärden, vilket annars oftast är en dålig kombo. Det är en himla god macka och när jag läser recensioner på Tripadvisor förstår jag att de allra flesta älskar Rost. Undantaget är ”flera sällskap hundägare” som riktar allvarlig kritik mot fikets ”hundpolicy”: ”Säg inte att någon blir rädd för en 1,4 kilos pomeranian.”

Nya Konditoriet

Maktens mackor, 25-11-24

Stentrappan upp till Nyakonditoriet är nednött av Umeåbors fotsteg sedan 1927. Hit går man för att mysa, få en sniff av gårdagens Umeå och blicka ner på stans sterila gågata. Fiket var målet för en guidetur om författaren Stieg Larsson för hitresta journalister under Kulturhuvudstadsinvigningen 2014. Stieg bodde några år i Umeå och ska då ha hängt här. Enligt guiden var Stieg dock inte särskilt förtjust i stan med det röda universitetet och de borgerliga politikerna.

När jag upptäckte fiket i 30 årsåldern fascinerades jag över att Umeås andre, och nu döde, fastighetsägare och miljardär Hilding Holmqvist ofta höll hov här bland de blodröda caféborden. Idag kunde jag i stället skymta skådisen Torbjörn Harr tillsammans med Staffan Ling bland kaffesörplarna. Kuriosa är att Ling gått från lokal kommunist till nationellt folkkär figur i sällskapsresan till att bli kommunikatör för Umeås främsta fastighetsägare, Balticgruppen. Han hade en ovana att ringa upp och ”korrigera” skribenter som skrev ”fel” om företaget i VK.
Nu riktar jag in mig på ”dagens macka”. Den finns i vitt och grovt bröd och jag frågar vilken sort som rekommenderas. Kvinnan bakom disken svarar ärligt: ”vitt bröd är alltid gott”. Tidigare har jag ätit NKs klassiker med brieost och rabarbermarmelad som är himla god om än nästan lite mastigt söt för min smak. Dagens macka är en ost (Herrgård på 28% från Norrmejerier) och skinkmacka (rökt skinka från Scan) med sallad och ärtskott. Recensionen börjar lite snöpligt med att jag biter mig rejält i tungan vilket tyvärr färgar upplevelsen. Trots detta är mackan tillsammans med kaffet god. Hade det inte varit för min blödande tunga tror jag den hade varit lättuggad och krispig på samma gång. Kanske osten och skinkan skulle behövt något mer för att väga upp den klassiska smaken. En vinägrett? Men vissa gillar vanliga ost och skinkmackor och vem är jag att döma. Att jag postat 400 mackor på Insta gör ju inte mig till en expert. Sen förstår jag att dagens mackor på NK kan innehålla ”rödbetsbiffar, haloumi och chevrékräm” eller ”varmröktlax och dillmajonäs” och dessa ska jag träffa av nästa gång jag på samma gång vill besöka och slippa Umeå centrum.

Guten och Dansken

Norrlands enda smörrebröd, 25-11-21.

Med tanke på mina egna ihopslängda kylskåpsmackor genom tiderna så vore det förmätet att göra en utförlig recension av den smakliga upplevelsen av smörrebröden på Umeås nya mackställe. Guten och Dansken. En kort recension är dock på sin plats: det var en himla god och fin upplevelse. När jag satt där så upplevde jag en stark glädje över att slippa pubmaten och hamburgarna som i övrigt dränkt stan och resten av Norrland. Också skönt att för en gångs skull inte behöva höra på förljuget hållbarhetstjafs från snoffsiga hipsters som tvättar Balticbyk. Samtidigt var jag var lättad över att man inte helt slängt ut barnet med badvattnet. Till exempel så hade västerbottensosten fusionerats in på några hörn. Helt normalt eftersom påläggen på smörrebröd egentligen går att kombinera i oändlighet även om det finns några klassiker som danskarna tagit till sina hjärtan och kranskärl. Hur som helst. Smörrebröd finns på menyn för att det var något som den danska kocken saknade i stan och i norrland. Något för stans danska minoritet (jag var där med mina danska vänner och jag har aldrig hört så mycket danska pratas i Umeå tidigare), något för oss som vill ha snabbmat med smak, mat och grovtbröd istället för den friterade barnmaten som man tvingar i sig på moderatMax och Frasses. Lokalen kändes lite som en fräsch ölsjapp (dock endast alkoholfri öl på menyn). Kanske hade ölsjappsstämningen mycket att göra med det kalla och dova ljuset? Det funkar både att slinka in och hämta hem några smörrebröd till hemmakvällen och att sitta länge och småprata och njuta av en ”Frikadell med inlagd rödkål, majonäs, inlagd gurka och friterad lök” eller av en ”Avocado, äggsallad, chiliflakes, färska örter, syrad rödlök”. Det är ju inte sjukt billigt med smörrebröd men vad är billigt nu för tiden?? Jag åt 3 st för drygt 200 kr. Nu för tiden finns det få bra skäl att ta sig ner från Nus till ”The city of moments”, om man inte jobbar eller bor där, men det här stället hamnar i alla fall på min lista.