Korvkriget
När Umeå kommun lät designa öppna och obligatoriska korvvagnar till korvförsäljarna efter Kungsgatan i Umeå tog Helmer Holm strid för sin egen korvvagn. Hösten 2011 började jag dokumentera och stötta hans kamp. Vårt gemensamma mål var att försöka förmå tekniska nämnden att riva upp korvvagnsbeslutet. Efter ett intensivt arbete med namninsamlingar, debattartiklar, facebookgrupper, insändare, mejl till politiker, en tryckt bok och en demonstration fick till slut Helmer Holm dispens för att behålla sin egen vagn. ”Korvkriget” handlar om detta men också om gentrifieringen av vårt gemensamma stadsrum.
Projektet fick Konstnärsnämndens projektstöd 2012.
Demonstration på Rådhustorget i Umeå
28 april 2012
Artiklar om korvkampen
PUBLICERAD: TORSDAG 23 FEBRUARI 2017, 13:00
Korvkriget i Umeå. Så kallas de turer som uppstod i Umeå då makthavarna ville styra upp formen på stadens mobila korvstånd. Konstnären Johannes Samuelsson tog parti för korvhandlaren Helmer Holm som kämpade för att slippa de kommunalt designade korvvagnarna.
KULTUR
En blåmålad korvkiosk står placerad i utställningsrummet på Västerbotten museum. En vägg är helt täckt av dokumentationer. Det handlar om Korvkriget och striden om det så kallade Apberget. Två för en Umeåbo välbekanta och uppmärksammade händelser i stadens omedelbara historia. Det är också historien om Umeås ambition att bli kulturhuvudstad 2014.
Då bestämdes det att alla korvvagnar i centrum av estetiska skäl skulle vara likadana och en prototyp beställdes av en inredningsarkitekt. Kommunens linje var tydlig. Här skulle städas upp.
Men lika tydlig var korvförsäljare Helmer Holm. Han vägrade att lämna sin ombonade vagn för en med öppen planlösning där väder och vind kunde svepa in över hans värkande nacke och rygg såväl som över korvarna. När Johannes blev varse denna i hans tycke absurda utveckling resulterade det i konstaktionen Korven och gubben ska vara varma.
Varför var det viktigt för dig att engagera dig i en korvhandlares arbetsförhållanden?
– Jag kände för hans situation. Och man kan säga att jag har etiska aspekter på kommunens estetiska ställningstaganden, säger Johannes Samuelsson, vars aktion var lyckad. Helmer fick till slut dispens för sin vagn.
Johannes menar att kulturhuvudstadsprojektet är ett tillväxtprojekt och att det är sjukt att ha tillväxt som samhällsmål.
– I ett samhälle är det viktigt med kollektiva platser.
Korvkiosken delar golvutrymme med plåtkaminer i olika storlekar. De är lite skeva här och där, liksom mänskliga, med fläckvis klarröda, vitlackerade och turkosa detaljer som lyser mot det murrigt rostbruna. En har ett stort hjärta till lucka, en är ett litet ufo. De är tillverkade av oljetunnor och expansionskärl, ventilationsrör och allt möjligt vackert gammalt järnskrot. På väggen bakom hänger fotografier med kaminerna i utomhusmiljö. De har titlar som Nyss eldade kaminer i grupp och Kamin som Star Wars figur. I projektet Antons skrotkaminer för utomhusbruk har Johannes Samuelsson dokumenterat den romska plåtslagaren Anton Ciurar och hans son Anton Clopotar, som tillsammans byggt skrotkaminerna.
– Jag såg ett klipp på tv där Anton visade sina svetsade utomhuskaminer. Jag förstod att han var stolt över sitt kunnande och att han ville lyfta fram det här som han lärt sig av sina föräldrar som alltid arbetat med just metallhantverk. Att det var en tradition som han förde vidare. Nu finns de här i sin egen rätt, som de konstverk de är. Han har byggt och jag har fotograferat.
Apberget var en upphöjd scen med en talarstol på torget i Umeå. Det var platsen för oräkneliga protestmöten och förstamajtal. När det kom ut att Apberget skulle rivas satte Johannes som en ”självutnämnd kommundetektiv” igång att undersöka vad som hade lett fram till beslutet.
Han upptäckte en röra av motsägelser. Man hänvisade till tekniska saker som rör och ledningar till den nybyggda gallerian men vid efterforskningar fann han att det mesta pekade på att det var ett krav från handlarna i centrum med den mäktiga Balticgruppen i spetsen att få bort ”stoppklossen” Apberget som ansågs störa det fria flödet till köpcentrumet.
En gemensam nämnare i de konstprojekt som Johannes Samuelsson genomfört är att de är grundade i individens medbestämmande och medborgarens roll i en demokrati. Han berättar att nästa projekt kommer att handla om bärindustrin med fokus på arbete, struktur och plats.
När jag frågar om han tror på konstens möjligheter att bidra till förändring får jag en huvudskakning till svar.
– Nej, men jag tror på kulturellt ansvar.
Vad är det som driver dig som konstnär?
– Hat, svarar Johannes med låg röst.
Jag läste någonstans att det var glädje, eller kanske var det att ha kul du sa?
– Jaså, har jag sagt det? Kanske både och då. Jag vill förstå. Förstå varför vissa människor inte har rätt att vistas i samhället. Det är kampen om staden och vem som får vistas i den, säger Johannes Samuelsson.
Fakta:
Johannes SamuelssonFödd: 1982 och uppvuxen i Umeå.
Utbildning: Högskolan för fotografi i Göteborg
Aktuell: med utställningen Johannes med vänner på Västerbottens museum, pågår till 1 maj.
Sisuradio intervjuar Helmer
För fem år sedan utkämpades “Korvkriget i Umeå” och i händelsernas centrum stod forna Maxmobon och korvförsäljaren Helmer Holm. Nu har korvkriget förevigats i en utställning på Västerbottens museum.
Det som det “krigades” om i tiderna var att Umeå kommun ville byta ut alla korvvagnar på torget. Syftet var att få en mer enhetlig stadsbild.
– Problemet med vagnarna var att de var öppna och att det blåste in i dem, säger konstnären och fotografen Johannes Samuelsson. Samuelsson dokumenterade konflikten och är upphovsman till utställningen.
Utställningen består av fotografier, artiklar och Johannes skriverier. Som en bakgrund finns också historiska texter om korvförsäljning och torghandel i Umeå, men också i andra städer.
– Jag känner mig stolt att komma hit och se vad jag har kämpat för. Jag känner mig som en vinnare, säger Helmer Holm om utställningen.
Ett ultimatum
Helmer flyttade till Sverige år 1989. Han bodde först i Hofors, sen i Sandviken. På båda orterna jobbade han på järnverk. Därefter flyttade han till Umeå.
Korvgubbe blev Helmer genom att först hjälpa till hos några av korvförsäljarna i Umeå. Sen startade han eget.
Umeå kommuns beslut att förenhetliga korvvagnarna i centrum skulle för Helmers del göra att han skulle tvingas sluta som korvgubbe. På grund av hälsoskäl kunde han inte arbeta i en öppen och dragig vagn.
– Vi korvgubbar var bjudna till ett möte vid stadshuset för att kolla på prototypen och säga våra åsikter. Jag sa direkt att “bara så ni vet så kommer jag inte att ställa mig i någon av de där vagnarna”.
Till svar fick han av kommunens folk att “den som inte vill jobba så får sluta”.
Hjälp i kampen
Johannes Samuelsson är född och uppvuxen i Umeå. Han arbetar just nu som adjunkt vid arkitekthögskolan och är samtidigt frilansande konstnär.
Då korvkriget rasade så engagerade Johannes sig i Helmers kamp. Han tyckte att det var ett märkligt beslut att man skulle designa korvvagnar som inte passar för korvgubbarna.
– Jag tänkte på vad som hade gått snett och vad det säger om dagens stadsplanering. Eftersom jag undervisade i såna frågor så tänkte jag att jag kunde undersöka det hela.
Johannes intervjuade politiker, tjänstemän, korvgubbarna och designern som planerat den nya vagnen. Allt eftersom han satte sig in i frågan blev Johannes och Helmer också kompisar.
– Jag ville inte vara den som kom beskedet att “nu måste du flytta, Helmer”. Jag ville hellre komma med beskedet “nu kämpar vi”.
Seger
Att Johannes – och många andra – engagerade sig i Helmers kamp, ingav mod. Helmer säger att han blev allt mer envis och styrkt i att inte backa. Bland annat samlades på knappa två veckor in 800 namnunderskrifter.
– Jag hade ju läkarintyg också, jag hade fått en blodpropp i benet. Det första intyget försvann – jag visste att de hade kastat bort det – men läkaren sände ett nytt.
I slutskedet av kriget målade Helmer om sin annars blåvita vagn i klarblått, som en sorts krigsmålning. Han meddelade att han skulle ta ut sin egen vagn, kosta vad det kosta ville.
– “De får sätta handbojor på mig”, sade Helmer i ett av de TV-inslag som gjordes om konflikten. Vi finländare är envisa!
Kort därefter gav kommunen med sig. Helmer fick dispens att använda sin gamla vagn, en dispens som fortfarande är i kraft.
Jan Jacobson – Sveriges radio
Jag skriver debattartikel i lokaltidningen
Vi lanserar ett eget konstgalleri!
Nytt och annorlunda galleri öppnar i Umeå.
I september öppnar Galleri Samuelsson Holm på Rådhustorget mitt i Umeå. Det är konstnären Johannes Samuelsson och korvförsäljaren Helmer Holm som återigen slår sina påsar ihop och startar galleri. Senast de gjorde gemensam sak var när de auktionerade ut konst och korv tillsammans med Lilla Galleriet till förmån för kulturhuset Lokstallarna i Umeå. Innan dess kämpade de för Helmers korvvagn när kommunen ville införa egna och designade korvvagnar. En kamp som Helmer vann.
”Vi är väldigt glada att kunna berätta att vi ska starta galleriverksamhet. Vi skakade hand på det idag men har ännu inte bestämt exakt datum för första vernissagen, men det blir nån gång i September. Detta blir Umeås mest centrala och opretentiösa galleri. Jag kommer att göra urvalet av konsten som kommer att hänga på korvvagnsväggen bakom Helmer. Helmer har så klart vetorätt på urvalet.” säger Johannes Samuelsson.
Först ut i korvvagnen är Johannes och Antons Ciurars projekt Antons skrotkaminer för utomhusbruk som för tillfället även ställs ut på Skellefteå Konsthall i utställningen Norrland. Johannes Samuelsson som egentligen är utbildad fotograf och jobbar som lärare på Arkitekthögskolan har på sistone tecknat kaminer för fullt och Anton har byggt några nya kaminer som förhoppningsvis kan finnas på torget under vernissagen. Då bjuds även på vegkorv så håll ögonen öppna.
Kontaktuppgifter Johannes Samuelsson samuelssonjohannes@hotmail.com
tel 0706452797
johannessamuelsson.se
VK Lars Böhlin
Publicerad Onsdag 2 aug
KONST. I september är det inte bara korv som kan inhandlas i Helmer Holms vagn, då ska det även finnas konstverk av att köpa. För att inte tala om kaminer.
Historien om Helmer Holms korvvagn rullar vidare. Det startade inför kulturhuvudstadsåret 2014 när kommunen ville införa en standardiserad korvvagn. Helmer Holm vägrade överge sin blå vagn och fick hjälp i sin kamp av konstnären Johannes Samuelsson.
I vintras ställde Johannes Samuelsson ut på Västerbottens museum och då handlade det bland annat om korvkriget, men också om romernas situation. Johannes Samuelsson samarbetade med rumänske plåtslagaren Anton Ciurar som tillverkar kaminer.
Nu förenas de igen.
Idén är att i Helmer Holms korvvagn sälja konst och kaminer. Konsten ska hänga på väggen bakom Helmer, och kaminerna ska kunna stå utanför vagnen – om kommunen tillåter det – eller på taket.
– Vi vill visa att korv och kultur faktiskt går hand i hand, säger Johannes Samuelsson.
När Galleri Samuelsson Holm startar i början av september ställer Johannes Samuelsson ut sina teckningar. Egentligen är Johannes fotograf men sedan han blev pappa för två månader sedan har det varit ont om tid, så när barnet sover eller ammar började Johannes teckna.
– Det är fantastiskt roligt, väldigt meditativt, speciellt som jag gör samma motiv hela tiden.
Motivet är alltså kaminer. Till 90 procent har han tecknat Anton Ciurars kaminer.
Vilka fler konstnärer som ska ställa ut är inte klart.
– Alla är inte skolade att ställa ut under de här omständigheterna, menar Johannes Samuelsson.
Att det ska börja säljas konst i Helmers korvvagn ska dock inte påverka den vanliga försäljningen.
– Korven går före, säger Helmer.
– Jag håller med, hans levebröd är korv och bröd och det är det vi kämpade för, säger Johannes.
Den här intervjun genomförs på gågatan, alldeles bredvid Rådhustorget som just nu håller på att byggas om. På frågan om var Helmer ska stå i framtiden är han bestämd.
– Den här vagnen står här tills jag slutar jobba.
Det visar sig att han har en del åsikter om det nya torget.
– Jag är fortfarande förbannad över att torghandeln ska flytta på sig. Ett torg ska ha torghandel!
Den torghandel som finns ska stå på rad, från gågatan upp mot Rådhuset. Mitt på torget blir det alltså inga vagnar.
– Vad ska vi göra på en slätyta? Alla mina kunder tycker att det ska vara torghandel, och det borde vara mycket mer handel. Kebabvagnarna som står på Renmarkstorget borde komma tillbaka.
– Jag var i Vasa förra veckan och där var det 20–30 försäljare. Och vad har vi här? Två, tre!
Men några kebabvagnar kommer inte återvända eftersom kommunen har beslutat att tillagad mat inte ska få säljas på Rådhustorget.
Umeågrillen som nu står på Renmarkstorget har stått på Rådhustorget i 17 år men skulle gärna komma tillbaka.
– Det är inte lika bra här, vi säljer mycket sämre. När det arrangeras Umeå live här på Renmarkstorget har vi fått stå efter gågatan och det har varit våra bästa dagar, säger Madeleine Hijazi.
