I VK: Om Antons skrotkaminer för utomhusbruk!
I Västerbottens-Kuriren av Sara Meidell, 7 april 2016
Plåtslagaren Anton Ciurar och konstnären Johannes Samuelsson gör i ett gemensamt projekt en gestaltning av ett hantverksarv och av livsvillkoren i en stad i norra Europa år 2016.
Skapar värme i staden
Konst Plåtslagaren Anton Ciurar och konstnären Johannes Samuelsson gör i ett gemensamt projekt en gestaltning av ett hantverksarv och av livsvillkoren i en stad i norra Europa år 2016.
Anton Ciurar kommer från Rumänien och har de senaste åren rest mellan Sverige och Rumänien, där två av hans fyra barn är bosatta. I dag bor han i Hällnäs med hustru och två söner.
Johannes Samuelsson är konstnär och lärare, bosatt i Umeå. Arbetar just nu med en bok om bärindustrin tillsammans med Madeleine Eriksson och Aina Tollefsen.
Det var under förra vintern som Anton Ciurar startade upp tillverkningen av plåtkaminer i Umeå – vid den tidpunkten bodde han i husvagn på Klockarbäcken och kaminerna skapades då för att fungera som ett billigare alternativ till gasoluppvärmning av husvagnarna. I dag är Anton Ciurar bosatt i Hällnäs där han ordnat en verkstad för fortsatt tillverkning av sina plåtkaminer, tillverkade av metallplattor som både bearbetas manuellt och svetsas.
– Kaminerna är väldig praktiska och lätta att använda. De kan ha många funktioner, allt från att laga mat till att värma ett rum snabbt, eller göra rökt fisk eller kött, förklarar Anton Ciurar som fått sina hantverkskunskaper i arv av sin familj i Rumänien.
– Alla i min familj hade kunskap om denna typ av hantverk. De brukade göra kaminer, kastruller, och massa andra tillbehör till hushållet. Det är genom detta yrke de fick sitt levebröd – vi föddes med det, och vi kommer att dö med det, säger han.
Johannes Samuelsson och Anton Ciurar lärde känna varandra genom gemensamma bekanta och började för några månader sedan prata om ett gemensamt konstprojekt. Johannes Samuelsson som tidigare i sitt konstnärskap intresserat sig för demokratiska processer i stadsrummet, bland annat genom projektet Korvkriget, ser i Antons kamintillverkning intressanta dimensioner av makt och resursfördelning.
– För mig är kaminerna ett väldigt starkt tidsdokument, objekt som berättar om dagens samhälle, om en vilja att överleva och en önskan att skapa ett liv, säger Johannes Samuelsson.
Under färderna i staden han gjort tillsammans med Anton har frågor om livsutrymme och maktfördelning blivit centrala. Under deras tidiga kontakt, innan flytten till Hällnäs, handlade det om att scanna staden efter uppställningsplatser för husvagnarna och i dag är blicken inställd på att söka material till kaminerna. Ofta har Anton noterat potentiella skrotsamlingar och tillsammans gör de sedan insamlingsrundor med släp då containerägare kontaktas och material samlas in; oljetunnor, ventilationsrör och även lite grövre gjutjärnsrör, som Anton nu med bättre verktyg än tidigare, också kan arbeta med.
– Man ser på staden på ett speciellt sätt när man jagar restprodukter från byggen, det blir tydligt var den materiella utvecklingen sker, konstaterar Johannes.
Kaminerna är skapade för utomhusbruk, var och en i unik design och karaktäriserade av en snabb estetik. Anton berättar att många i Sverige förvånats över hur han arbetar med metallen manuellt, en metod som han lärt av sin far.
– Jag tycker att det är fint att kunna böja och forma materialet så som jag vill innan jag svetsar. Häromdagen gjorde jag en kamin i form av en stor flaska, en sådan som används i Rumänien för att behålla vinet i gott skick. I morgon ska jag utforma en kamin efter en kyrka. Förra veckan blev dörren till en kamin formad som ett hjärta.
Arbetet i verkstaden och insamlandet av material har dokumenterats av Johannes och fotografierna kommer att komplettera själva kaminerna i den utställning som väntar i höst på Kulturens hus i Luleå, en samlingsutställning med tema politik där 15 kaminer kommer att ingå. Kaminerna kommer också att säljas tillsammans med ett fotografi. Anton ser utställningen som ett bra sätt att presentera projektet för en större publik än dem som via Facebooksidan redan visat intresse.
– Många blir nyfikna på hur arbetsprocessen går till, och vill veta mer om mitt hantverk. Jag är stolt över det, och det får mig tänka på massa andra projekt som jag vill börja med när det blir varmare här och snön försvinner. Jag tänkt börja arbeta i trä, och skapa några hinkar till barnen, och en sådan typ av fontän som det fanns på den gamla tiden i Rumänien. De är användbara och vackra att titta på. Det känns relevant att folk lär sig och förstår manuella arbetsprocesser, jag tror det är bra för de unga att kunna det också.
Hantverket måste komma tillbaka, understryker Anton Ciurar, som genom detta projekt hoppas på en djupare förståelse för vilka resurser han och andra EU-migranter kommer med.
– Jag vill att alla ska förstå att vi inte är här bara för att tigga, och att vi har användbara kunskaper som kanske inte alla här har. Det är sant att jag tiggde förut, men jag har också med mig mitt yrke hit och nu vill jag visa alla att jag kan arbeta, ha mina barn i skolan, ha ett värdigt liv. Det är mitt syfte med detta arbete.
SARA MEIDELL
http://www.vk.se/plus/1689477/skapar-varme-i-staden?pak=oyHKjbCETV79P8MBnEqHHD6CgsbrA%2F2dS%2Fy3pkgu2VflI___PR3w%2F8kyBe6emexg%3D%3D