Min text ”Umeås andra folkfest” i Västerbottens-kuriren

Om Lars Widdings park, Umeås stora folkfest 1988 och effekterna av Kulturhuvudstad 2014.

Sommaren 1988 firade Umeå hundra år av tillväxt efter stadsbranden. ”Ingen nu levande får någon ytterligare chans att vara med om en sådan här fest, för något i den här vägen drar vi inte till med förrän framåt nästa sekelskifte!” sa Everth Gustafsson(S) till VK inför den stora festen, som var sällsam. Bland annat skulle festdeltagarna få se gräs växa upp ur Rådhustorgets stenbeläggning. Umeås stadsomvandlingsprocess stod inför en brytpunkt.

Lokaliseringspolitiken hade slagit ut väl och stadens slogan var numera ”Umeå Norrlands huvudstad”. Samma år utkom Åke E Anderssons bok K-samhällets framtid. K som i kommunikation kunskap, konst och kreativitet. Kommunala idéer om kulturdriven tillväxt slog snart rot.

På midsommardagen 1988 höll Lars Widding talet ”Umeå i mitt hjärta” utanför Stadshuset. Efter talet överraskades han av kommunpolitiker som utnämnde honom till Umeås första hedersmedborgare. På Rådhustorget hade Gatukontoret mycket riktigt rullat ut en stor gräsmatta. Hundraårsdagen av stadsbranden uppmärksammades med ”århundradets” barnkalas.

I VK och VF kunde man efteråt läsa rapporter om det smått kaotiska kalaset. Bland annat fladdrade Ingvar Oldsberg, iförd Zorrodräkt, runt som lekledare på ett fullsmockat torg. I en kista, som ska öppnas år 2088, lades några av Widdings böcker, förpackad Umeåluft och Umeälvsvatten, en snöskovel, ett symboliskt hjärta och mycket annat. Fem dagar tidigare hade kommunfullmäktige firat i 1800-talskläder på sitt eget vis. De hade utrymt Rådhuset under en brandövning och bland andra låtit professor Åke E Andersson hålla tal.
Jag ögnar igenom artiklar från juni 1988 och hittar en ursinnig debattartikel av Sara Lidman. Hon har läst Anderssons K-samhällets framtid och spyr galla över hans människosyn. Enligt Sara Lidman gör Åke E Andersson allt och alla till resurser för tillväxt. ”K-samhället handlar om framtiden för de miljardärer och kongresslejon som flyger mellan världsstäderna och ser ner ned på resurserna som på en schackbräda.”

Men teorierna landade väl hos kommunen. I text- och fotoboken Kolla Umeå som kommunen tryckte 1989 har textförfattaren låtit sig inspireras av bokstaven K:

”Umeå börjar utvecklas till kalasens stad. Umeborna har länge haft smak för kvartersfester, men nu har det blivit en kommunal angelägenhet att kläcka möjligheter att smörja kråset och ha kul. Kastar politikerna därmed skattekronorna åt kräftorna i älven? Nej, de trollar med K. K som kamratskap.

Kungstanken är: Om umeborna trivs med stan och med varandra, då säljer de själva sin kommun och kommer kongresser och konferenser att köa. Kontot för marknadsföring kan kapas…”

År 2014 är det inte gräset som ska växa på Rådhustorget, utan snön som ska brinna på älven. Men annars känns en hel del igen.

Vinterkylan och snön rullar i sista stund in över Umeå. Efter en pizza på Pizzeria Pronto visar en vän som jobbar på Gator och parker mig runt i Lars Widdings park. Det är en liten park inkilad mellan Västra kyrkogården och kvarteret Plåtslagaren. Min vän kramar skämtsamt om en stor gran och uttalar dess namn: Abies lasiocarpa, berggran. Mitt i parken mellan två grusgångar stoltserar Perennavågen designad av Ulf Nordfjell. Den är en belyst konstellation bestående av gräs, perenner och sten. Tidigare fanns den i Trädgård i norr, som byggdes året innan stadsfesten 1988, i samband med Umeås Bomässa. Enligt Wikipedia var Trädgård i norr, innan den revs 2011, den mest besökta parken i Umeå. Flytten av Perennavågen var en räddningsaktion och ett försök att göra den inkilade gräsplätten, som fick sitt namn 2013, mer parklik.

Ett garage ska byggas under Lars Widdings park. Min vän har uttryckt en oro för att parken ska förstöras. Nu säger hon att ”vi tjänstemän måste ställa krav och se till att parken återställs så bra det går”. I VK 2007-08-23 läser jag att 30 extra lägenheter ska byggas i kvarteret Plåtslagaren, därav parkeringsbehovet. År 2006 köpte fastighetsägare Näslund parkytan under jord för 700 000 kr från kommunen. Under ärendets gång har ytan minskats och innan bygget färdigställts kommer summan att räknas om. Kommunalråd Lennart Holmlund är hyresgäst hos Näslund i kvarteret. Som politiker har han varit engagerad i ärendet. Han skriver även i ett privat yttrande att ingen förlorar på att man bygger högre inne på gården och menar att det blir billigare för de som bor där om fler parkeringar byggs under parken.
Länsstyrelsen har ifrågasatt projektet och många privatpersoner har kämpat emot. Kommunen tog ärendet till regeringsrätten 2012 och beslutet blev till Näslunds fördel.

Tror man att gräset ska växa som vanligt ovanför garaget, upp ur den underliggande beläggningen? Självklart kommer garaget påverka parken. Hur mycket beror på marken under, hur bygglovet utformas och hur mycket Näslund investerar i projektet. Träd behöver flyttas och parken måste grävas upp och struktureras om.

Grundvattenytan sjunker vilket leder till att kommunen måste vattna marken, microklimatet kan förändras, sättningar kan uppstå och det kan stråla värme ut ur garaget som kan påverka växtligheten. Jag och min vän är överens om att det hade varit svårt att argumentera för detta garage om det inte vore för dagens befolkningsmål och förtätningsiver.

Parken fick sitt namn på grund av att Widding och flera av förlagorna till romanfigurerna i hans Umeåkrönika ligger begravda där intill. Första boken i Umeåkrönikan, Pigan och härligheten, är i år föremål för projektet Umeåregionen läser som hade premiär förra lördagen på Västerbottens museum. På scen fanns Fillie Lyckow Widding och Birgit Lindberg.

Efteråt pratar jag med Annika Edlund från Grubbebiblioteket, som tillsammans med ABF är huvudarrangörer. Hon berättar att årets bok är lite mer lättillgänglig än förra årets bok. Möjligheterna till sidoarrangemang kring Widding lockade också. Widdingschemat är digert. Hon säger att det var naturligt att boken handlade om Umeå i och med kulturhuvudstadsåret.
År 1988 fick och år 2014 får Lars Widding låna ut sitt namn till de kommunala festligheterna. Jag tror att han genuint uppskattade hedersutnämningen och han skulle säkert varit rörd om han såg årets schema. Men jag undrar vad han skulle tycka om garaget under parken och den stadsomvandling som sker i kulturens namn vid sidan av festligheterna – 1988 såväl som 2014

 /Johannes Samuelsson